Följ med till slaget i Jönköping – där skapades pophistoria!
Artikel av P-O Hesselbom, utifrån ett reportage i Bildjournalen nr 3/1965 (utg 13 januari 1965).
Bakom alla grupper med stil fanns fanklubben. Följare av band startade klubbar där medlemmar kunde få tidningar, foton och annat av sin favoritgrupp.
En helg i december 1964 träffades hela 16 presidenter och styrelsemedlemmar för åtta olika popband på Hotell Portalen i Jönköping. Spotnicks, Streaplers, Shanes, Mascots, Lollipops, Violents, Tages, Beatchers (senare Namelosers) var de åtta grupperna.
Beatchers två deltagare kom från Malmö och var först på plats i Jönköping. Men när de frågade om vägen till mötet visste ingen nånting. Taxi fick tas till hotellet där det var helt tyst. ”Vad har vi gett oss in på?”. Men snart dök den ene efter den andre upp. Och allt blev som det skulle vara. De båda Malmökillarna skulle framöver själva bli omtalade. Ola Ström, som hade fixat startkapital till fanklubben genom att sälja bandets autografer, startade sen sin egen grupp Gonks. Johannes Brost blev välkänd skådis.
Owe Midner och Roger Jansson kom från Göteborg utrustade med Spotnicks tidningar, affischer och märken. Ända från Kalix i Norrland hade Liz Lindbäck och Anna-Stina Johansson rest, även de utrustade med attiraljer för sitt band – Shanes. Det tog ett helt dygn för de två att nå fram.
På Portalen möttes de av skylten ”Popkongress”. Detta hade hotellpersonalen innan oroligt undrat över. Metallarbetar- och handelsresande-kongresser hade de hört talas om, men popkongress – vad var det? Det lät ”ruskigt likt en popgala” med en ”hel hop sånadära långhåriga, skrämmande gestalter man sett i tidningen”. Så det gällde ”att vara på sin vakt”. Men till deras förvåning var det inte några ”vildar” som dök upp. Istället kom fem pojkar och elva flickor som varken ”skrek eller skränade”. Pojkarna ”höll t o m upp dörren för flickorna!”. Och ”de där flickorna” var trots allt ”värda all uppmärksamhet”. Så hotellpersonalen sprang än hit och än dit för att på bästa sätt vara ”elva, söta flickor till lags”.
Kul värre att träffas så här, tyckte deltagarna. Alla delade ut visitkort till varandra och en god ton hölls. Inte heller några syrliga kommentarer om de olika banden fälldes. Alla skulle börja som sig bör med att lyssna på Tio i Topp, då det var lördag och hela fyra av deras band var med och tävlade – Tages, Lollipops, Mascots och Shanes. Röstande städer var det obligatoriska Stockholm samt denna vecka Luleå. Dock inget ljud i radion… Panik! Klappjakt på en ny apparat. En transistor hittades, men också den teg. Till slut lyckades man få fatt i en radio i ett sovrum nära kongressen. Alla lyssnade andäktigt. Vilka skulle kunna gå in på listan eller inte göra det? Desto mer liv när resultatet kom. Shanes gick upp som ett (med viss draghjälp av att de befann sig i lokalen i Luleå)! Tages på en hedervärd andra plats och Mascots sjua. Tre svenska band, trots stor konkurrens från engelska grupper. Och det just på kongressens dag. Sen dog radion igen.
När mötet väl var igång var samarbetsvilja en röd tråd. Toppen, som sagt, att få kontakt med andra klubbmedlemmar, tyckte alla. Ämnen som avhandlades var hur att få medlemmar, kostnad, klubbtidning, medlemsrabatt för skivor och om den där Klas Burling som mest verkar välja engelska band till Tio i Topp – även om svenska grupper alltmer börjat göra sig gällande, som t ex denna lördag.
Under mötet strömmade telegram in från både Shanes, Violents, Streaplers och Spotnicks, som alla önskade lycka till. Efter avslutat möte väntade Jönköpings pop- och danspalats Rigoletto, där de olika klubbarnas deltagare ”dansade kind emot kind med varandra”. Även om Liz Lundbäck tyckte att det dansades ”så hoppigt och ryckigt härnere, det blir ingen ordning på dansandet”. Johannes Brost i sin tur fick emottaga en rak höger från en Jönköpingsbo som tyckte att han var för ”snobbigt klädd”. Aj, aj…
På söndagen var det sen dags för hemfärd för alla deltagare i detta unika möte, en lördag i december nådens år 1964.
P- O Hesselbom
