Vem kunde ana att jönköpingsbandet med den blyga sångerskan skulle bli så otroligt stora? Jag såg dem första gången i februari 1993, då de deltog i Länsmusikens tävling för unga talanger – Musik Direkt. Det var deltävling på Kulturhuset, och för min del var jag där för att hitta band som ville spela på länsmuseet i samband med en utställning vi skulle ha – utställningen handlade om Beatles och om pop i Jönköpings län på 1960-talet, och chefen för Mediaavdelningen Tullan Gunér hade bestämt att vi skulle ha live-musik också. Tävlingen på Kulturhuset var ett bra tillfälle för mig att se lite nya band. Juryn gillade visserligen inte Cardigans popmusik, för de gick inte vidare, men jag tyckte verkligen att de var något extra – så efteråt gick jag in i logen och pratade med Peter Svensson och Mattias Alfheim. Peter berättade att de dittills bara hade spelat på privata fester. De ville gärna spela på museet! Och de skulle få 495 kronor i gage.
Söndagen den 4 april 1993 stod de i vår poputställning och spelade ”Rise and Shine” m fl låtar. Bandet bestod då av Peter och Mattias, Magnus Sveningsson, Bengt Lagerberg och Nina Persson, som knappt vågade titta mig i ögonen när vi pratade. I släptåg hade bandet ett trettiotal entusiastiska fans med sig – de måste ha anat att Cardigans skulle bli otroligt stora!
Fotografiet tog Ingeli Aalto. Tack för det – en historisk händelse!
