Av stor betydelse för det ökade intresset för lokal musik var tidningarna. Redan på 60-talet hade både Jönköpings-Posten och Smålands Folkblad ungdomsredaktioner, och på 1970- och 1980-talet fick de större utrymme i tidningarna. JP:s ”Rock & Sånt” blev ett begrepp under Lasse Anrells ledning. Han efterträddes av Peter Birgerstam, som själv blev en del av Jönköpings musikrörelse, inte bara som popskribent, utan också som både soloartist under namnet Peter Blonde, och och trumslagare i proggbandet Smålands Folkband. Det bandet i sin tur, hade bildats av journalisterna på Smålands Folkblad, och Peter Birgerstam lånades in från konkurrenten JP. Birgerstam efterträddes som redaktör för Rock & Sånt av Peter Johnson – sångaren i Smålands Folkband (som då hade lämnat Smålands Folkblad). I Smålands Folkblad var det grafikern Lennart Pettersson som skrev om musik, och därefter Petra Andersson – ibland hade Folkbladet en hel bilaga om nöjen och musik ”Fredax”.
Men det som dramatiskt förbättrade situationen för ungdomar och deras musicerande i Jönköping var emellertid en enskild händelse – ockupationen av gamla brandstationen 1982. Jönköpings kommun hade byggt nya lokaler för Räddningstjänsten och brandstationens gamla hus på Kyrkogatan stod nu tomt. Jönköpings ungdomar hade redan under 1970-talet kämpat för att få ett eget hus i centrum för sina aktiviteter, (se Föreningen för ett hus i centrum) men nu såg de möjligheten att stoppa rivningen och istället kunna använda huset till något bättre. Ungdomarna bröt sig in och ockuperade brandstationen. Det skedde vid upprepade tillfällen och polisen fick släpa ut ungdomarna. Även kommunalrådet kom till brandstationen och försökte tala ungdomarna till rätta. När polisen till slut fått stopp på ockupationerna, så hade budskapet till slut gått fram – det var uppenbart även för politikerna att det behövdes ett ungdomens hus i Jönköping. Kommunen gick ungdomarna till mötes med ett förslag, inte om brandstationen, men att skapa ett kulturhus på det gamla tändsticksområdet, där det stod flera hus tomma. Efter diskussioner enades man till slut om att där göra ett föreningshus med lokaler för olika aktiviteter, replokaler för band, konsertsalar, kafé m m. Bl a fick den relativt nybildade musikföreningen Acne sin hemvist i Kulturhuset och dess scen kom att bli mycket betydelsefull för Jönköpings musikliv. Det blev också ett generationsskifte i det lokala rocklivet och med Kulturhuset och Acne som nav samlades fler och fler ungdomar kring musiken, inte minst punkmusiken. Det tidiga 80-talet blev en oerhört händelserik tid med många artister på besök och en enorm tillväxt av lokala band – t ex Sixten Redlös, Dansdepartementet och Laughing Containers.
En i det närmaste soloprestation av vikt gjorde också Lennart Wass, som på sitt skivbolag Snark-Records (senare S-Records) gav nästan okända band chansen att nå ut med sin musik. Wass hade varit en av de drivande i TBV:s musikverksamhet, och därefter börjat med skivutgivning. Under 1970-talet hade det varit i det närmaste omöjligt för band i Jönköping (och andra band utanför storstadsregionerna) att få spela in en skiva. Innan Lennart Wass var det bara Kamratföreningen Sjöbo som vågat pröva på detta. Under Edward ”Edde” Nilssons ledning spelade KF Sjöbo in ett tiotal skivor på etiketten ”Sjöbo Påpp”, bl a Celsius, Trazer och inte minst Tant Brun.
”Lucas” Söderberg, son till Cissy Söderberg (Smålands Folkblads musikrecensent på 1960-talet), kan kanske sägas ha varit ”Eddes” kontrahent. Lucas var discjockey, och började sedan att hyra ut ljudanläggningar och ordna konserter. Under några år arrangerade han också Jönköpings Musikfestival, som lockade stor publik till Rocksjöbadet. Vid sidan av kändare artister som t ex Europe, fick ibland lokala band agera uppvärmare. Även Lucas gav ut skivor, främst artister som fanns i hans stall. Han satsade på unga artister som Shakin´ Fredrik Willstrand från Mullsjö och Sandra Meier. Han hade även del i Vetlandaflickan Lena Philipssons framgångar.
Nu var det fler som vågade bilda lokala skivbolag och inspelningsstudios, t ex Zound (Ryno Svensson), Matchtown Records (Edde Nilsson och Tomas Öjebring) och Cutsound Records (Tomas Öjebring). Även studieförbunden började ge ut skivor med sina band, t ex Studiefrämjandet (Conny Axelson). Studieförbunden betydde också mycket för banden, med musikcirklar, hjälp med replokaler och utrustning.
I låten ”Jönköping” av Mats Danielsson i Crut, beskrivs att ungdomarna bara kunde ha det bra i Jönköping om man var intresserad av sport eller religion. Men nu blev även kyrkorna viktiga för pop- och rockmusiken – t ex har flera av de tyngsta hårdrocksbanden rötter i Jönköpings frikyrkorörelse, och Bilda (fd Frikyrkliga Studieförbundet – FS) blev snart det studieförbund som hade flest rock- och popgrupper i Jönköpings län.