The Who i Jönköping 4 maj 1967
Om man hade 10 kronor och var ute i god tid kunde man i maj 1967 få se ett av världens största rockband på Folkets Hus i Jönköping – The Who. De var också ansedda som modsmusikens främsta företrädare. Under 1965-66 hade de en räcka hitlåtar, bl a ”I can´t explain”, ”Anyway, Anyhow, Anywhere”, ”My Generation”, ”Substitute” och ”The Kids are alright”. Särskilt låten ”My Generation” hade blivit lite av signaturmelodi för modsen. The Who bestod av Roger Daltrey (sång), Pete Townshend (gitarr), John Entwhistle (bas) och Keith Moon (trummor). I Jönköping skulle de uppträda torsdagen den 4 maj, som var Kristi Himmelsfärdsdag. Konserten var utsåld, och det kom folk från hela södra Sverige. Förband till The Who var Troublemakers och Hoods (från Jönköping).
Många minns än idag konserten och det finns även ett antal fotografier från detta historiska tillfälle. Thomas Larsson från Nässjö var en av dem som såg The Who i Jönköping, och som också hade kamera med sig. Med hans tillåtelse visar vi här dessa foton, tillsammans med hans berättelse! Tack, Thomas!
Vi tog tåget in från Nässjö, ivriga att se bandet som fått öronen att rycka med låten ”My Generation”. Bandets framträdande skulle ju vara nåt man inte sett tidigare, vilket stämde väl med vad vi fick uppleva! Jag hade påpassligt nog tagit med min tyska småbildskamera av märket Voigtländer, så medan grabbarna i The Who väntade på sin entré passade jag på att vifta med kameran för vakten i dörren. ”Pressfotograf!”, sa jag och han släppte in mej till bandet! Jag fick bråttom att bränna av dom lösa glasblixtar jag hade med mig, en efter en med snabba byten. Alla blixtarna fungerade inte, men jag hade tur som fick till några bra bilder visade det sig senare efter framkallningen. Av själva spelningen är minnet mest av det visuella slaget. Pete ryckte spastiskt med armar och ben som om han vore upphängd i osynliga trådar – som en marionettdocka. Och Keith bankade skiten ur trumsetet. Jag väntade ivrigt på att få tag på någon av trumstockarna, men det blev mest flis av dom. Roger sjöng bra tyckte jag. Av låtarna minns jag bäst ”My Generation”, förutom basisten Johns kufiska bidrag ”Boris The Spider”, där han med fingerfärdigt spel visade sig på styva linan. I övrigt var han helt still på scenen, till skillnad mot dom andra ”sprattelgubbarna”. Efter spelningen såg scenen ut som ett slagfält! (Thomas Larsson)
Roger Daltrey och Pete Townshend. Foto: Thomas Larsson.
John Entwhistle och Keith Moon. Foto: Thomas Larsson.
Fler minnen från konserten i Jönköping
En annan av de lyckliga som fick biljett till Who-konserten var Totte Ljunggren. Han var på alla de klassiska konserterna på Rigoletto och berättar:
”Det första jag minns var att innan konserten kom det in två killar och började lappa ihop trasiga gitarrer. De reparerade (och preparerade förstod jag senare) högtalare och förstärkare. The Who kom direkt från Norrköping och hade där (sin vana trogen) slagit sönder instrument. Nu lagades de så gott det gick av två elektriker.”
”Marshallstackarna trängdes på den lilla scenen när Keith, Roger, John och Pete äntrade scenen och spelade sin vilda musik. Naturligtvis slutade de med ”My Generation” och då förstod jag vad de där elektrikerna hade gjort. Några av högtalarlådorna var preparerade med rökbomber och innehöll inga högtalare alls. När Pete Townshend slängde in gitarren i högtalaren utlöstes samtidigt en rökbomb – effektfullt naturligtvis – och dessutom sparkade Keith Moon ner sina trummor rakt ner bland publiken. Det var ju det vi var där för. Det var det vi hade hört att The Who brukade göra och vi förväntade oss det.” (Totte Ljunggren)
Den senare välkände tidningsfotografen Putte Merkert var redan i tonåren intresserad av såväl foto som musik. Han var förstås på konserten med The Who och minns: ”Keith Moon använde dubbla baskaggar och dom spikade han fast med sextumsspik rätt ner i parketten. Stig Sjögren blev vansinnig, det var inte klokt.”
Två av Putte Merkerts foton från The Who:s konsert i Jönköping. Till vänster Roger Daltrey, till höger Pete Townshend. Foto: Putte Merkert. (Jönköpings läns folkrörelsearkiv.)
Thomas Klasson från Nässjö hade tagit tåget till Jönköping och skulle övernatta hos ett par tjejer i Vättersnäs. Kvällen på Rigoletto kom att bli ett alldeles speciellt minne för Thomas: ”Det jag minns från konserten med The Who var bland annat att strömmen gick ett tag. Och att jag hjälpte till att bära ut de söndriga högtalarna och att jag därefter fick en trumpinne av Keith Moon.”
Meg P Engström berättar: ”Jag var också på Whokonserten på Riggo, och dagen efter åkte jag och kompisen ner dit igen för att kanske se om vi träffade på The Who – och det gjorde vi. Jag gick med Keith Moon till musikaffären och köpte trumpinnar. Han köpte några med små runda plåtbrickor på, som det är på tamburiner, minns jag. Sedan fick vi autografer av dem alla innan dom åkte. Ett minne för livet!”
Och autograferna har Meg fortfarande kvar!
Inge Fridén, sångare i jönköpingsbandet Ramblers, var också på konserten och minns att det var stark musik och rökigt. Dagen efter var han inne på Hagströms Musik, som låg på Trädgårdsgatan. Då kom en i The Whos team (det bör alltså ha varit Keith Moon) in och köpte plektrum, och nya trumpinnar. Han köpte inte ett par, utan flera stycken – de hade tydligen gått åt på konserten!
För övrigt säger ryktet att Pete Townshends trasiga gitarr blev kvar i Jönköping. Någon som vet?
Mer finns att läsa i boken om Rigoletto.
Lars Östvall
lars.ostvall@gmail.com